Danny the Dodger

Det är nått speciellt med att titta på när forskare försöker ha kul tillsammans, känns lite fel på nått sätt. Ingen verkar vara helt bekväm. Ett problem jag hade igår på en sådan tillställning var på dansgolvet. Det svåra för mig på dansgolvet är att inte se ut som om jag tror att jag dansar bäst av alla, när det samtidigt är uppenbart att så är fallet. Men jag tror att jag lyckades ganska bra på det med.

Har insett att jag aldrig ställer frågor om inte jag redan kan svaret vilket är intressant, speciellt om frågan lyder: Har jag dålig andedräkt? Eller Tycker du att jag är jobbig?
Efter att ha lyssnat igenom Kraut Rockarna Can och deras legendariska skiva Ege Bamyasi så kan jag inte säga att jag blev frälst på en gång. Men det var minst sagt intressant musik. Har lärt mig att det inte heter Kraut rock i Tyskland, där kallar de det bara för rock precis som grekerna kallare en grekisk sallad för sallad.
Personligen har jag inget emot tyskar, många av mina bästa vänner är tyskar. Det är bara bayrare som jag hatar.
Ska köpa ett par svarta, tajta jeans imorgon tror jag.
Kan man trycka ner mitt stora ego i ett par 30:31 måtro?

Jag har länge velat konvertera till katolska kyrkan, men jag får inte för mamma. Nästan alla mina idoler har konverterat. Grahamn Greene och Evelyn Waugh konverterade och det sägs att Oscar Wild konverterade precis innan han dog. Det verkar så praktiskt att vara katolik, man blir så lätt förlåten och jag gillar all rökelse och krucifix och så. Man jag stannar nog kvar i helvetet som är svenska kyrkan.
Sirius har vunnit två matcher i Superettan av två möjliga, Kul men också typiskt att de börjar gå bra så fort jag lämnat stan. Men jag kommer tillbax till Uppsala till sista april. Man måste ju supa sig till himlen en gång om året tycker jag, och då passar sista april perfekt.

Sammtidigt som jag skriver det här så håller England på att bli utslagna ur Cricket VM efter en insats som var lika blek som mitt torso, i helgen när jag skulle försöka få lite sol. Hoppas de engelska cricketspelarna får utstå lika mycket spått och spe när de kommer hem som jag fick, barbröstad i rålambshovsparken med en baguette i näven och en prilla under läppen.

Nu till Irak, har varit en hel del trubbel där nere mellan floderna, men det är inte första gången. Det är nog engelsmännen fel alltihop tror jag. Man borde fråga Faisal den förste, den tredje sonen till Hussein bin Ali, Sharifen av Mecka, som var kung över Irak 1921-1933 men det går naturligtvis inte för han är ju död, men du kan ju se filmen Lawrence of Arabia. Världens bästa film som ger en inblick i hur krisen i mellanöstern börja samt hur hjärnan funkar på en fjollig men smart engelsman.


Prins Faisal i mitten och den fjollige engelsmannen till höger om honom. Bilden tagen i Versailles 1919 där han blev bedragen av Engelsmännen och Fransmännen.

Vilken helg! Vackert väder, lite färg på kinderna och så köpte jag ett par shorts där man ser linjen där skinkan möter benet. Vissa skulle säga att det är lite för kort och farligt nära en Pride-parad utstyrsel. Men inte jag och Mark Levengood, vi tycker att det är snyggt och fräscht.
Helgen har även en häftig sporthelg. Paris-Roubaix, det tuffaste tävlingen, i form av ett cykellopp över 30mil varav 6mil på kullersten. Skulle inte vilja se prostatan på killarna efter den lilla cykelturen(?eller?). Favoriten Tom Boonen bajsa på sig och sket bort chansen att vinna (sant), och Australiensaren Stuart O?Grady vann en välförtjänt seger.
Roligt också att den 22årige Engelsmannen Lewis Hamilton fick sin tredje raka pallplats på tre starter i sin Formel 1 bil, vilket tydligen var ett rekord. Coolt. Det var längesedan en engelsman (Damon Hill, 1996) vann ett F1 VM.

Danny the Dodger tror på Gud. Det har han förvisso gjort länge, men aldrig på internet. Men min Gud har inget emot Bögar eller Flator, indianer eller muslimer och förlåter lätt lite högmod och fåfänga(hoppas jag). Min Gud är en ganska snäll Gud. Men om det är något som han hatar, något som man hamnar längst ned i den varmaste och plågsammaste helveteshålan så är det människor som sitter på det yttersta sätet när ett tåg är fullt. Oförlåtligt.
Som tur är så åker inte jag så mycket tåg nuförtiden, cyklar till labbet på 15 minuter. Men att cykla i Stockholm är inte som att cykla i Uppsala. Här siktar bilisterna på en när man kör. Läskigt. Som hämnd så har jag börjat använda armbågskydd när jag cyklar. Inte för min säkerhets skull men så att jag kan slå av sidspegeln på bilarna som är parkerade på cykelbanan. Det kan de ta tycker jag.

Till den som det berör: Det är vår. Det är kväll. Jag ska strax gå och lägga mig. Vårens shorts-mode är att byxbenet ska sluta någon decimeter rostralt om knäet. Äntligen säger jag, är personligen jävligt trött på de där Cargo shortsen som slutar under knät. De senaste somrarna har jag inte burit shorts p.g.a. Cargo hypen, men i år ska det bli ändring på det. Ska börja med ett kritvitt par samt ett marinblått tror jag.
Ett bra citat från den kedjerökande Vonnegut är; "I am going to sue the Brown & Williamson Tobacco Company, manufacturers of Pall Mall cigarettes, for a billion bucks! Starting when I was only twelve years old, I have never chain-smoked anything but unfiltered Pall Malls. And for many years now, right on the package, Brown and Williamson have promised to kill me.But I am now eighty-two. Thanks a lot, you dirty rats. The last thing I ever wanted was to be alive when the three most powerful people on the whole planet would be named Bush, Dick and Colon."

Kurt Vonnegut är död. Författaren som skrev Slakthus 5, är död. Läste just om Slakthus 5 för andra gången, grym bok. Den handlar om de allierades bombningar av Dresden med lite inslag av rymdskepp och utomjordingar.
Jag har bestämt mig för att använda Kurts motto som mitt eget i fortsättningen;  "When you're dead, you're dead. Make love when you can. It's good for you."

Om ni undrar varför jag slutat skriva om cricket och slutat lägga upp bilder på crickethunkar så är det p.g.a. att England gör bort sig totalt där borta i Jamaica och Trinidad. De har inte lyckats fånga, slå eller kasta bollen på ett tillfredställande sätt i flera matcher nu. De får dra hem och träna med deras Schweiziska bollar så blir det nog bättre. Tur då att engelsmännen regerar när det gäller fotboll.
Gick och såg Pans Labyrint för andra gången idag jag gillar det när man vet vad man får. Den var lika bra den här gången, den här gången viste jag när de skrämmande ögonblicken skulle äga rum, så det var snustorrt i kalsongen när jag lämnade bion.

Påsklovet är över, musten är drucken och ägghalvorna är uppätna. Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt viktproblem ordentligt och köpt mig en Schweizisk boll, vilket är en stor uppblåsbar gummiboll som man ska sitta på och röra sig på olika sätt för att sedan få ett underbart och hårt torso. Jag har kört ganska hårt på den de senast dagarna här hemma i min mysiga etta, men jag ser mest ut som en förbluffad stare som just lagt ett jättestort ägg, och vet inte riktigt vad han ska göra åt situationen. Jag blir säkert bättre om jag får öva lite.
Har märkt att ångesten efter ett lov ökar exponentiellt med längden av lovet, En vanlig helg är inte så farlig men två dagar till så får jag en ångestattack och måste knapra lite smarties.
Men nu mår jag mycket bättre och har bestämt mig för att uppdatera min blogg nästan varje dag, inga mer lova alltså. Bra för mig, bra för dig, bra för mitt torso.

De kommer i alla möjliga storlekar precis som jag!

Efter att ha spenderat större delen av helgen med att försöka raka av mig mitt månadslånga skägg ser jag nu ut som en nyrakad bikinilinje i ansiktet. Och ni som sett en nyrakad bikinilinje på nära håll vet att det inte är en vacker syn. Men jag tänker inte vaxa ansiktet för det. Förstår inte varför jag, ca 4 ggr om året, insisterar på att försöka låta skägget växa långt. Man blir inte vacker bara för att folliklarna får göra sitt ett tag. Men man blir definitivt vacker efter man har rakat sig.
Nog om mig.
Vad ska jag då skriva om, kommer inte på nått. Bäst att jag går och doppar ansiktet i gurk-bodylotion.

Ända sedan jag var en liten pojke så har Le Petomane varit en stor inspiration och idol till mig. Le Petomane, vars riktiga namn var Joseph Pujol, är en av historiens främsta pruttkonstnärer, han jobbade en stor del av sitt liv vid Moulin Rouge och var ett hushållsnamn på kontinenten vid slutet av 1800-talet.
Publiken älskade honom otroligt mycket, han kunde blåsa ut ett ljus från flera meters avstånd, spela flöjt genom att fästa den med ett rör till hans sfinkter och spela en melodi. Det jag helst av allt skulle vilja ha sett var när han sjöng en liten ramsa om en bondgård och pruttade djurens läte när de nämndes i sången. Måste ha varit fantastiskt. Sedan avslutade han med att ge sin version av 1906 års jordbävning i San Francisco, maffigt.  
Jag hade en period i tonåren då jag övade ganska mycket men jag la av efter en föreställning för familjen, det var som att slänga pärlor åt svin. De uppskattade det inte. Ibland brukar jag drömma mig bort och tänka vad som kunde ha blivit...