Le Petomane
Ända sedan jag var en liten pojke så har Le Petomane varit en stor inspiration och idol till mig. Le Petomane, vars riktiga namn var Joseph Pujol, är en av historiens främsta pruttkonstnärer, han jobbade en stor del av sitt liv vid Moulin Rouge och var ett hushållsnamn på kontinenten vid slutet av 1800-talet.
Publiken älskade honom otroligt mycket, han kunde blåsa ut ett ljus från flera meters avstånd, spela flöjt genom att fästa den med ett rör till hans sfinkter och spela en melodi. Det jag helst av allt skulle vilja ha sett var när han sjöng en liten ramsa om en bondgård och pruttade djurens läte när de nämndes i sången. Måste ha varit fantastiskt. Sedan avslutade han med att ge sin version av 1906 års jordbävning i San Francisco, maffigt.
Jag hade en period i tonåren då jag övade ganska mycket men jag la av efter en föreställning för familjen, det var som att slänga pärlor åt svin. De uppskattade det inte. Ibland brukar jag drömma mig bort och tänka vad som kunde ha blivit...
Publiken älskade honom otroligt mycket, han kunde blåsa ut ett ljus från flera meters avstånd, spela flöjt genom att fästa den med ett rör till hans sfinkter och spela en melodi. Det jag helst av allt skulle vilja ha sett var när han sjöng en liten ramsa om en bondgård och pruttade djurens läte när de nämndes i sången. Måste ha varit fantastiskt. Sedan avslutade han med att ge sin version av 1906 års jordbävning i San Francisco, maffigt.
Jag hade en period i tonåren då jag övade ganska mycket men jag la av efter en föreställning för familjen, det var som att slänga pärlor åt svin. De uppskattade det inte. Ibland brukar jag drömma mig bort och tänka vad som kunde ha blivit...
Receptet på Framgång
Jag har deducerat fram att skägget inte är anledningen till att folk tror att jag är postdoc, jag måste fortfarande visa leg på systembolaget och en svensk postdoc är ju i snitt typ 30 bast. Så det måste vara nått med intellektet, eller sättet jag handskaks med amphibier.
Jag har börjat sätta mig in i ämnet nu vilket är bra. Mycket läsning blir det. En sak som jag brukar tänka på, vilket även kan hjälpa er andra är att när man ser den där super framgångsrika professorn eller den där unga chefen ansvarig för ekonomin gå hem med portföljen full med papper som han/hon ska läsa på kvällen, så är detta inte en konsekvens av framgången utan en anledning till den.
Jag har börjat sätta mig in i ämnet nu vilket är bra. Mycket läsning blir det. En sak som jag brukar tänka på, vilket även kan hjälpa er andra är att när man ser den där super framgångsrika professorn eller den där unga chefen ansvarig för ekonomin gå hem med portföljen full med papper som han/hon ska läsa på kvällen, så är detta inte en konsekvens av framgången utan en anledning till den.