Danny the Dodger

Att fotboll varit en sport för killar som bär sarong och skönhetsopererar sina tänder har jag vetat länge. Det är svårt att hitta ett landslag där de inte använder diadem under en match och tre liter hårgele efter en match.
Min sökning efter en riktig sport ledde in mig på Rugby, spelarna har lika mycket skydd som fotbollspelarna och får lika mycket stryk som de amerikanska-fotbollsspelare. Jag är en riktig anglofil, men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte förstå reglerna, men jag förstod det homoerotiska liknelserna med en scrum (sv. böghög) så jag tröttnade efter ett tag på sporten. Började då leta i de lite mindre sporterna, som Australian rules football och Gaelic football. Lite färre regler och lite mer spel. Inga scrums eller nått sånt, men det kändes ändå inte rätt.
Hittade då International rules football. En salig blandning av Australian rules och Gaelic football. En underbar sport där man kan se riktiga män slå sönder australienare.
Tänkte starta ett lag här hemma, ska hetta Dannys darlings, eller nått liknande.

Kom att tänka på ett tillfälle när jag var en liten pojke, gick kanske i tvåan. Jag och min bästa kompis (säkrast att inte nämna hans namn) sprang omkring i någon skog och lekte Robin Hood eller nått. Visst är det konstigt att man kan hitta snuskiga tidningar i skogen, vem är det som går ut  skogen för att läsa sensuell litteratur. Jag brukar göra det framför brasan med en kopp grönt te och en rulle hushållspapper. Nog om det, vi hittade i alla fall en tidning där de avbildade kvinnorna enbart var representerat av äldre damer, alla säkert över fyrtio. Och min lekkamrat sa ”oj! Den här tidningen måste ha legat här länge”.
På tal om det så har jag lyssnat på en skiva med supergruppen The New Pornographers. Som ni vet så är en supergrupp är en grupp där vissa av medlemmarna redan blivit kända som musiker i andra grupper (lista med exempel). Detta koncept låter lite sådär tycker jag. Och om man kollar in listan så är det nog Led Zeppelin som är störst, annars så verkar inte supergrupperna ha lyckats så bra (Kicki, Bettan och Lotta slog ju aldrig internationellt).
The New Pornographers spelar, i god Kanadensik anda powerpop, och det låter faktiskt ganska bra, catchy men inget utöver det vanliga tycker jag. Köp inte skivan om man säger så.  
Nog om det, nu ska sätta mig framför brasan med en kopp te.

Kylan har kommit till stan och jag är rädd för att mina bollar har försvunnit för gott. Ska försöka doppa den tomma påsen i lite ljummet vatten så kanske dem ploppar fram igen.
Tänker ändå inte använda långkallingar, långkallingar är för tjejer och nördar.

Det finns få saker som är så tragiska som att se ledaren över världens mäktigaste nation göra bort sig. Det är inte roligt att se killen göra bort sig längre, det har aldrig varit roligt.
Mmm lite roligt är det ändå. Därför har jag en länk till en sammansättning av klipp som ger en mättnadskänsla på Bush som man inte återhämtar sig ifrån.
Now back to my balls, en av dem har tittat fram, så jag tror att det är lugnt. Kanske lite massage vore på plats. Ska se vad jag kan ordna.

Det var en morgon för inte så längesedan och jag funderade på om grönt te verkligen var så nyttigt, det smakar inte så gott och man måste kissa så jävla mycket.   
På Ipoden spelades Bruce Springsteens Greatest hits. Är inte superfan, men jag gillar det mesta han gjort. Ett super-fan av Bruce är däremot Socialdemokraternas nya partiledare Mona. Hon har till och med gått så långt som att skriva ett personligt men öppet brev till The Boss.
Brevet börjar med “Vi har aldrig träffats men det känns som om jag känner dej sedan många år” , låter lite mer som en fjortonårig groupie än en partiledare över sveriges största parti.
Avslutningen på brevet var dock ganska charmigt.
” P S Visst är det svårt att tro att du och vår statsminister Göran Persson är lika gamla?! D S”. Men man undrar hur Göran tog det.
Det är även svårt att tro att Maud Olofsson är född samma år som Madonna och att Danny The Dodger är född samma år som Hanna Harper (34C-26-34), huvudrollsinnehavaren i den exprimentella filmen Busty Cops 2.
Mona nämnde även Bruce på en presskonferens när hon avgick p.g.a. en Toblerone 1995. ” Jag kan sätta på Bruce Springsteen och tända en cigarett.” Hmmm det kan jag med Mona, lycka till med det nya jobbet.
Jag har bestämt mig för att dricka grönt te, det ska tydligen vara bra för huden och man kan gå ner i vikt.

 

Missade tyvärr Kobras inslag om Joy Division och Ian Curtis här om månaden. Nån Holländare har gjort en film om bandet. Måste medge att jag inte kunde mycket om bandet innan jag såg Winterbottoms kanonrulle 24 hour party people. Men efter det så har mitt intresse för bandet bara ökat.

Eftersom sångaren Curtis hängde sig 1980 så är det lite svårt att se bandet live nu förtiden. Hittade ett grymt klipp på youtube där man verkligen kan beundra Curtis epileptiska dansstil till en svängig låt.
 
Klippet inleds och avslutas med punk-poeten John Cooper Clarke, reciterande lite av nån dikt han skrivit. Det här lär ha varit klimax för Coopers karriär, han förlorade ganska mycket punk-cred när han var med i en tv-reklam för kalaspuffar.     

Jag har länge misstänkt att det är amfibier som är det största hotet mot mänskligheten. Hollywood verkar vilja få oss att tro att hotet kommer från rymden eller någon naturkatastrof, jordbävning eller vulkanutbrott. På Wikipedias lista over katastroffilmer finns inte en enda amfibie med. På listan finns hundar, fåglar samt en och annan dinosaurie.
Men tro inte att jag är den förste som ser hotet med amfibier. Redan 1936 publicerade Tjeckoslovaken Karel Capek (1890-1938) en skräckinjagande skildring om hur dessa djur sakta men säkert tar kål på människorna. 

Bortsett från en sekvens i berättelsen då hela Tyskland sjunker, så är det en ganska läskig historia. Men varför skulle inte salamandrar ta över världen. De är smidiga i vattnet, men kan även vistas på land. Om de förlorar en arm eller ett ben, så växer den tillbaks illa kvickt. Vissa har till och med påstått att de kan återbilda delar av hjärnan, men det tycker till och med Danny The Dodger låter lite väl avancerat.

Då var det dags.

han börjar blogga… Typ tre år efter alla andra. Men kände att det var dags nu.

Har inget att skriva om, men skriver ändå.

Har börjat lyssna på TV on the Radio, alltid varit svag för afrikan amerikaner i kofta (eller cardi-niggas som dem kallar sig själva). New york-bandet toppade flera listor som rankade år 2006 års bästa skivor med sin skiva Return to Cookie Mountain . Bland annat Musikbyråns, och pitchforkmedias lista .

 Så man var ju tvungen att se vad de går för. Tror nog att det krävs några lyssningar innan man förstår dem, ska se till att skivan går på repeat här i labbet.

 

När det gäller tv så var jag mycket missnöjd med förra veckans BBC-drama Line Of Beauty.  Trodde inte man kunde misslyckas med en tv serie om ingredienserna var knark, sex, bögar samt engelsk aristokrati, men tydligen så kunde man det.

Har större förhoppningar om serien som börjar i kväll på SVT 2 21:30. I Life On Mars  hamnar en polis i koma när han vaknar är året 1973 (samma år då Bowies klassiska album släpptes). Känns som det är tillräckligt bisarrt för att funka. 

 

På samma sätt som man förr i tiden frågade sig om det lät när ett träd föll i skogen då ingen var inom hörhåll, kommer man i fortsättningen undra om en blogg existerar, även fast ingen läser den…