Danny the Dodger

As regular readers of my blog already know, I tend to give insightful and delightful reviews of music, movies and other stuffs. This week the Dodger saw the movie This is England. And I am not ashamed to say that I cried during the cause of the film. Firstly because its really depressing to go to the cinema alone, secondly because all the candy I'd eaten had given my wee belly a big ache. But thirdly and most importantly because the film was quite gripping.

The small lad seen in the picture was a great actor, and the film showed that skinheads were not originally about racism but about music and other things... or I might have misunderstood the whole thing.
Any who! I'm off to buy a pair of Dr Martins.
Go see the film, its sterling!

Går till Danny the Dodger.

Efter en vild svensexa i Stockholm, och ett dussintal starköl. Jag kanske överdriver, det var i alla fall mellan att snacka med andra människor och springa ut på en fotbollsplan under match, i berusningsgrad. Jag var på väg hem till mitt tillfälliga residens i Knivsta efter en grymt kräkframkallande tågresa. I trappan upp till min cykel hittar jag en gubbe som troligen var fullare än va jag va. Han var iaf medvetslös med käken och kanske kindbenet krossat mot det trappsteget han nu låg mot. Jag nyktrade snabbt till (men inte så mycket att jag inte kunde tala med honom) ringde 112 och vände på gubben (med hjälp från en annan kille, den här gången kan inte Danny roffa åt sig all kred). När gubben, som var blodig i hela sitt nu asymmetriska ansikte och även större delen av skjortan, började vakna till så sa han åt mig att "dra åt helvete" men jag blev inte rädd, kände att jag kunde ta honom om han skulle börja mucka.
Han lugna i alla fall ner sig efter att han insett att saker som hade varit hela nu var brutna och sen kom ambulansen och for iväg med honom.
Jag har inte nämnt detta till alls många och har inte fått någe pris eller beröm. Det är inte lätt att vara mig ibland, ska ta upp den här händelsen med min terapeut imorgon, se vad hon säger om det.

Respect the Dodger

Efter alla reaktioner och positiv feedback som jag fått på den här bloggen så har man ju inget annat val än att fortsätta skriva.
Jag kommer nog inte bli stor som blogg-skrivare under min egen livstid, men år 2058 så kommer felstavningarna och särskrivningarna som ni kan läsa på den här bloggen anses vara skit coolt. Alla människor som bor på den här cirkeln som vi svenskar kalla Jorden kommer veta vem jag var. Jag kommer bli en stjärna!

Operan förra veckan, Don Giovanni var helt ok. Det var bara ett problem att han som spela Giovanni var så jävla ful så det var knappast trovärdigt att tjejerna skulle falla för honom.
Jag skulle aldrig ta nått från honom, möjligen ge honom ett och annat men då måste han sjunga samtidigt.

Det var en gång en person som yttrade orden: "Med vänner som Danny the Dodger så behöver man inga fiender". Fördelen med att vara kompis med Danny är att man inte behöver några älskare, älskarinnor eller halstabletter heller. Man behöver bara en bra advokat och ett stort, öppet sinne för humor.
Efter en sprit dränkt helg och en varm dag på kontoret så är det allt min stackars hjärna kan förmå att spotta fram. Behöver nog en glas med rött för att öppna dörren till min insikt.
Hursomhelst så mår jag bra, hade lite bråttom i morse. Hann inte äta nån banan, så blev hungrig framåt tiotiden, men det var bara att kämpa. Blev väldigt fina snitt i dag. Puss

Har ni hört om den där grisen som fötts i Kroatien? Den har tydligen sex ben och två penisar. Och har blivit döpt till Octopig. Grisens ägare Ivica Seic sa att Octopig även hade två anusar. Tänk er möjligheterna... fyra julskinkor från en gris. Om det nu är så det funkar, jag fick aldrig gå till 4H när jag var liten, så jag har ingen aning.
Det där är sant förresten, googla och se! Det står på internet.
Iaf jag tror jag läste om nått liknande i uppenbarelseboken, och med tanke på alla andra omen som man ser omkring sig så jag glad att jag ett krucifix på nattygsbordet.
Dagens tips: Använd alltid tops för att göra rent i öronen innan ni går till barberaren, då slipper hon hitta någe där inne.


Den här grisen har inget med berättelsen att göra, men jag tror jag skulle se ut ungeför så här efter en natt med Octopig.

De tre mest sålda böckerna på 1900-talet är inte så svåra att gissa, Bibeln är på första plats, sen kommer koranen och trea är Maos lilla röda. På en stabil fjärdeplats kommer Scouting for Boys av Baden-Powel, (om bloggen vart på engelska hade jag kunnat utnyttja min dyslexi och dragit skämtet: "Baden-Powell's scouting for boys. Is he? Naughty old Baden-Powell." men nu är bloggen på svenska och skämtet för förbli oskrivet.) Han ville få kidsen bort från gatan och få de att jaga hottentottar i skogen istället. Att scoutrörelsens medlemmar (iaf i Sverige) endast består av ett gäng nördar som känner sig lite utanför och inte platsar i någon idrott, måste ses som ett misslyckande. Själv insåg jag ganska snabbt att scouting inte var nått för mig och fick istället min uppfostran från Uppsala Domkyrkas Gosskör, en av de få institutionerna i Sverige där pennalismen fick fodra och fysisk bestraffning uppmuntras. It's made me the man I'm not.