Crea fama y échate a dormir
Jag har ett eget fack! För första gången i mitt tragiska liv, och det känns otroligt. Nu kan folk skicka brev till mig här på jobbet. Jippi! Fast med ett fack så kommer även ansvar, det har jag fått lära mig. Man måste tömma varje dag, och inte prenumerera på KP till jobbet. Fast tömma varje dag är nog inga problem, är van sedan länge.
Jag ser mitt bloggskrivande som en konstform, och min blogg är mitt konstverk. Jag brukar inte vilja läsa mina blogginlägg, Scott Walker lyssnar inte på skivor när han är klar med de, och jag läser inte mina blogginlägg.
Men här om dagen så gjorde jag det i alla fall och döm av min förvåning när jag inte förstod ett ord av det jag skrivit. Fel stavningar, meningar som slutar mitt i, det var inte trevlig läsning.
Så jag kommer iframtidn vara glad över de träffar jag får och tänker nog inte höja min ambitionsnivå någe mer.
Nej nu måste jag kila iväg och kolla mitt fack, tänk om jag fått nått spännande.
Känner igen det där: "Jag har ett postfack, alltså finns jag!" Litet dubbeleggat dock, facket som en lömskare variant av stämpelklocka.