In Absinthium
Jag vaknade inatt och kunde inte somna om. Det var varken mörkt eller ljust i rummet, månen sken in genom de slitna rullgardinerna. Jag bestämde mig för att gå ut. Väl nere på gatan så var det enda man hörde två lodisar som bråkade om slasken i en vodkaflaska. Jag bestämde mig för att gå upp mot Kronoberget, har cyklat förbi så många gånger men aldrig sett hur det ser ut på toppen.
Även de intagna på Kronebergshäcktet verkade sova sött utan några bekymmer. Jag började vandra upp längs en mörk grusstig som björkarna gjorde sitt bästa för att dölja. Jag såg en kanin skutta in bakom en buske. Det var lite kyligt, jag ångrade att jag inte tagit på mig en tröja. Jag märkte att flera kaniner hoppade runt nära mig, och de blev fler och fler. En kom fram bakom mig, hoppade runt mina ben två gånger och sattes sig upp framför mig på bakbenen.
'Jag är den äldsta kaninen här på Kungsholmen, Jag är glad att jag är den som får välkomna dig hit. Jag hade nästan gett upp hoppet. Min mor väntade hela sitt liv på dig liksom hennes mor innan henne. Tro mig!'
Jag såg att jag var omringad av hundratals kaniner som satt och lyssnade.
'Jag är förvånad' sa jag. 'jag är väldigt förvånad över detta. Jag har bara bott här på Kungsholmen några månader, Jag kunde inte sova? Vad vill ni mig?'
'Vi vet att du har kommit från norr, det står skrivet att frälsaren skulle komma därifrån' sa kaninen. 'Det står att det utvalda kaninfolkets frälsare ska komma från norr, förklädd som människa.'
Jag började skaka.'Det är inte jag!' skrek jag.
'Vi vet att det är du' sa kaninen lugnt.
'Nej!' skrek jag, och efter en kraftfull spark låg den talande kaninen tio meter bort. Men jag han inte se efter om han levde, jag sprang snabbt ner för berget och vågade inte stanna förrän jag kom till korsningen Pontonjägargatan-Polhemsgatan.
Väl där började huvudet snurra och jag spydde rakt ner på kullerstenarna. Ovanför mig var ett fönster öppet, innefrån hördes hög musik och skratt.
?This bed is on fire
With passionate love
The neighbours complain about the noises above
But she only comes when she's on top?
Även de intagna på Kronebergshäcktet verkade sova sött utan några bekymmer. Jag började vandra upp längs en mörk grusstig som björkarna gjorde sitt bästa för att dölja. Jag såg en kanin skutta in bakom en buske. Det var lite kyligt, jag ångrade att jag inte tagit på mig en tröja. Jag märkte att flera kaniner hoppade runt nära mig, och de blev fler och fler. En kom fram bakom mig, hoppade runt mina ben två gånger och sattes sig upp framför mig på bakbenen.
'Jag är den äldsta kaninen här på Kungsholmen, Jag är glad att jag är den som får välkomna dig hit. Jag hade nästan gett upp hoppet. Min mor väntade hela sitt liv på dig liksom hennes mor innan henne. Tro mig!'
Jag såg att jag var omringad av hundratals kaniner som satt och lyssnade.
'Jag är förvånad' sa jag. 'jag är väldigt förvånad över detta. Jag har bara bott här på Kungsholmen några månader, Jag kunde inte sova? Vad vill ni mig?'
'Vi vet att du har kommit från norr, det står skrivet att frälsaren skulle komma därifrån' sa kaninen. 'Det står att det utvalda kaninfolkets frälsare ska komma från norr, förklädd som människa.'
Jag började skaka.'Det är inte jag!' skrek jag.
'Vi vet att det är du' sa kaninen lugnt.
'Nej!' skrek jag, och efter en kraftfull spark låg den talande kaninen tio meter bort. Men jag han inte se efter om han levde, jag sprang snabbt ner för berget och vågade inte stanna förrän jag kom till korsningen Pontonjägargatan-Polhemsgatan.
Väl där började huvudet snurra och jag spydde rakt ner på kullerstenarna. Ovanför mig var ett fönster öppet, innefrån hördes hög musik och skratt.
?This bed is on fire
With passionate love
The neighbours complain about the noises above
But she only comes when she's on top?
Kommentarer
Postat av: Kári
Ja mer surealism!
Postat av: Quinctilis
Vi har alla varit i den situationen. Att kaniner aldrig kan lära sig att tagga ner... Skumt.
Trackback